Alltemellanåt frågar jag mej om detta händer på riktigt. Är det sant att det ska bli min tur att stå brud? Jag tänker tillbaka på hur dags jag började kika på brudklänningar. Jag och vännen höll till bland bröllopssidor på nätet under rasterna i handels och det börjar nog vara ett tag sen.
Vi beslutade oss för att hålla vår minnesvärda fest småskaligt. För den skull blir det familjerna, faddrarna, mor- och farföräldrarna samt några vänner i köket som får dela vår dag. De flesta förberedelser som går att göra i förhand börjar vara gjorda. Jag väntar med spänning hem min brudklänning som jag beställt från Hong Kong (JenJenHouse). Den perfekta ringen började jag leta genast efter förlovningen och fann den jag ville ha. Jag var lycksalig och de som känner mej vet att jag har svårt att hålla hemligheter. Av den orsaken har jag hunnit visa den åt alldeles för många redan.
Sångprogrammets framsida och ordspråken är av mullbärspapper med ett enkelt linband upptill. Jag gjorde det enkelt med att lämna bort allt extra "klipp och klistra".
Ringkudden som ena brudnäbben ska hålla i kyrkan beställdes från Decora House samt tårtdekoration, servetter, godis osv. Rekommenderar nätbutiker eftersom man då slipper mycket spring. Det finns också övriga fina sidor som ex. Krumeluuri varifrån jag beställde slöjan. Jag tror inte att vi behöver vänta oss det perfekta och fullkomliga bröllopet. Vartefter åren gått har jag insett att det viktiga är löftet. Allt det andra är bara materiellt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar