Myshörna i höstrusket

 

Hemma

i min lilla vrå

trivs jag allra

bäst ändå

glömmer världens

stress och strid

njuter vilan

uti lugn och frid

 

Den bästa tiden på dagen infaller när man efter fulländad arbetsdag får komma hem. Känslan som då uppenbarar sig går inte att klä i ord. Det är en stor välsignelse att få ha ett eget hem. Det har vi fått erfara under den första tiden som gifta. Vi njuter och är tacksamma att vi därtill har varandra att dela hemlivet med. Att ha en man att älska och bli älskad är en verkligt stor gåva.

 

Äntligen fick vi satt upp läslampan i vardagsrummet här om dagen. Den har väntat på höstmörkret i garderoben. Nu i ruskväder passar det ypperligt att slå sej ner i myshörnan och läsa. Lampan kommer från Ellos, så även det gula kuddfodralet. De virkade kuddarna är köpta på Anttila.

 

SKÖN HÖST TILL ER ALLA! 



Höstsemester i Lofoten

Jag fick möjlighet att tillsammans med min älskade make tillbringa den gångna veckan i Norge. Vi, framförallt gubben föredrar bilresor vilket resulterade i 2590 kilometers bilsittande. Startade i söndags och var hemma igen igår kväll. Vi sov två nätter på svenska sidan och två ute på Lofoten. Efter ett par billigare alternativ smakade sköna hotellnätter utomordentligt.

 

Vi fick ta del av Norges storslagna natur med en hel del mäktiga fjäll och fjordar. Som alltid ljuger fotona speciellt när det gäller naturlandskap. Verkligheten bör beskådas med egna ögon. Vädret var perfekt dvs mestadels sol och värme, som mest upp till 19 grader. Ute på Lofoten blåser det ofta och det fick vi också smaka på.

 

På återresan hade vi som tidsfördriv hittat på att räkna hur många tunnlar och broar vi passerade ute på öarna. Tunnlarna räckte till hela 20 stycken av vilka den längsta var 6,4 km. Broarna åter blev över 25 med den längsta 1,4 km. Dessa gav till att börja med en hel del obehagskänslor med alla "Tänk om..." Vi hann också med ett överraskningsbesök hos mina föräldrars bekanta. Där blev vi väl mottagna om än de blev en aning chockerade. Med dem bevistade vi Kvitfors kapell. Väl hemma igen får vi försöka få ordning på torpet innan vi återgår till vardagslivet på måndag!

 

 

 

 

 

Lofotens hovedstad, Svolvaer.

Gravid i vecka 20.

 

 

 

Längsta bron.

 

 

Lammtofflor åt bebisen.

I väntans tider

 

Babylyckan har hittat hem till vårt hus. Om allt går väl blir vi föräldrar i början av februari (BF 9/2 2014). Den första tiden var omvälvande med en massa olika tankar och funderingar. Samtidigt som allt är väldigt roligt och spännande så väntar ett helt nytt skede i livet. Det känns underbart men ändå finns oron där alltemellanåt.

 

De senaste månaderna har vi förundrats över Guds godhet till oss och Hans skaparkraft. Allt liv är i Hans händer. Det var helt fantastiskt att få se det lilla livet sprätta till i moderlivet på första ultraljuds-besöket. Nu väntar vi att inom ett par veckor få se det igen en gång på andra besöket.

 

Litet smått har vi påbörjat inköpen till lillen. Dopkolten nedan blev jag alldeles förtjust i. Den hittades på ett antikt gårdsloppis i Sverige i somras. Klänningen är gammal och tyget skört men förhoppningsvis håller den till vad den är tänkt för. En väldigt uppskattad present som jag fick av gubben på födelsedagen var Willow-Tree´s "awaiting a miracle" med mamma-magen.

 

"Gud, du som är liv och som vill liv,

du känner och älskar det liv

som växer inom mig.

Du känner också min rädsla

och min förväntan.

Tag hand om mig och mitt barn.

Låt ingenting skada oss.

Lovad vare du, Gud."