Dopfest

Igår fick vi närvara vid en fin dopfest. Vårt andra gemensamma fadderbarn samt mitt syskonbarn Milton Matts Ivar döptes tillsammans med sin kusin och han även mitt syskonbarn, Tim Bengt Tomas. Dopet förrättades i Lepplax bykyrka. En kär kyrka för en äkta Lepplaxbo. Känns roligt och dyrbart att få bli fadder. Fastän det även innebär ansvar som man känner sig otillräcklig för.

 

Under veckan som var försökte jag mej på att trycka en personlig tavla till fadderpojken. Har inte tidigare stämplat på tavlor. Det visade sej vara väldigt intressant. Den första tavlan blev inte så lyckad. Andra blev present och den tredje står på vår egen hylla. Kanhända det blir flera liknande den kommande veckan när maken jobbar kväll. Tiden går långsamt när graviditeten går på slutrakan. Idag visar det 39+1 vilket betyder mindre än en vecka till BF. Men fåse hur länge det dröjer...

 

Dopram, kort och Majahome-dreglis.

 

 

Fina detaljer i kyrkan. En sån sku man ha!

 

Så söt Milton-boy

Små gåvor med stor inverkan

Jag fick för ett par veckor sen foton från fadderkontaktpersonen i Etiopien när hon varit och hälsat på "min lilla pojke". Otroligt glädjande att se hans strålande ögon över paketet med de små gåvorna jag skickat. Skulle gärna dela med mej av bilderna men det oskyldiga barnet förtjänar bättre än att visas här. Ena bilden visar en litet osäker mottagare. För mej? Kan tänka att det inte sker så ofta att barn uppvaktas med paket därborta. Annat är det i vårt land där de flesta får mer än de behöver. Särskilt nu i juletid. 

Mehamed bor i något som vi kanske skulle kalla för koja. Väggarna ser ut som gjorda av bark och brädlappar. Plåtdörren har sett sina bästa dagar men verkar fungera. Den lyckliga gossen är troligen kattägare, håller i alla fall en kattunge på flera foton. 

På något vis kommer givandets glädje nära hjärtat när mottagaren verkligen visar uppriktig lycka. Även när man förstår att hjälpen är oerhört nödig i sådana här fall. Högst sannolikt inverkar det egna kärleksspråket. På det sätt vi vill ta emot kärlek ger vi det ofta. Jag älskar att ge och att få.

Ge så blir dej givet

Jesus säger så

den som delar med sej

allra mest skall få.

Fadderbarn

Barn är gåvor. Alla är de olika men ack så underbara.
Jag gläds ofta över mina 12 syskonbarn. 

Den tolfte fick börja livet för ett par dagar sedan.
Längtar efter att få hålla henne.

Nyss fick jag också ett alldeles eget fadderbarn, sjuåriga Mehamed som bor i Kombolcha i Etiopien. Ett vackert leende ansikte möter mej när jag vaknar. Fotot av honom visar ett av de största leenden jag någonsin sett! För mej är det en stor lycka att få stöda Mehamed ekonomiskt men också genom förbön. Varje dag vill jag tänka på honom och be att han ska få vara trygg. Han bor med sin mamma som är hiv positiv. Pappan har det inte alls varit tal om. Mehamed får med min hjälp gå i skola och lära sej läsa och skriva. Jag har köpt lite småsaker åt honom och ska snart skicka mitt första brev. 

Genom att tänka på andra som inte har det så bra lär vi oss något mycket viktigt. Ingenting är förgivet utan allt är en välsignelse. Familjer med skolbarn kunde ha nytta av att ha ett fadderbarn i något fattigt land. Kanske barnen då lättare kunde förstå hur lyckligt lottade vi är. 

"Ty meningen är icke, att andra skola hava lättnad och I sjäva lida nöd. Nej, en utjämning skall ske, så att edert överflöd denna gång kommer deras brist till hjälp, för att en annan gång deras överflöd skall komma eder brist till hjälp." 

2 Kor. 8:13-14