Bebisbilder

Laddar upp lite bilder av vår lilla prins. Som ni märkt varierar teman här på bloggen vartefter livets gång. Det sägs att vad hjärtat är fullt av talar munnen. Sem blir åtta veckor på onsdag. Nog har tiden gått fort! Fortfarande skriker han mycket. Vi får så lov och vänta ut det mag-onda. Men ack så ljuvlig han är däremellan. Hans blick och leende överväger det tråkiga...

 

Senaste vecka fick Sem följa med på sin första resa. Vi sov fyra nätter i Ruka tillsammans med makens familj. Ett roligt avbrott i vardagen. Nu ser vi framemot en fin vår och sommar!

 

Pappa busar med bebisen.

Mycket snö i Ruka.

 

 

Präktiga mumin-kinder.

 

Sems dopfest

Lördagen den 8 mars hade vi dopfest för vår älskade Sem Ivan Mathiasson. Han skrek genom dopet och vi föräldrar kunde inte höra mycket av prästens ord. Det roliga var att han sen sov hela kvällen. Vi kan bara konstatera att vi fått en ny chef:)

Imorgon är han redan 5 veckor gammal. Tiden går fort och lillen växer så det knakar. De senaste veckorna har han skrikit i magknip. Stackarn. Nu försöker vi oss på att hitta något som kunde hjälpa.

 

 

 

 

Om Sem bara visste hur många lekkamrater han fått! De två kusinerna som föddes i januari har redan fått en och annan dubbelhaka:) Adoptivkusinen Ezra väntas hem i början av april. Hans föräldrar håller precis på att bekanta sej med skatten innan de får åka hem. Och lilla söta kusin Manuel som föddes förra veckan är den nyaste i släkten. Jag ser framemot att vi ska rada upp våra barnvagnar och intaga byvägarna i kära Lepplax!

Vår son

Onsdagsmorgon 12 februari klockan 07:51 kom vår älskade lille Sem till världen. Vi tackar Gud för hans stora och fina gåva! Efter en snabb och kritisk förlossning med dåliga hjärtljud känns lyckan enorm. Vi är fyllda av tacksamhet att allt gick väl. Nu tar vi igen oss hemma och njuter av vår skatt. Våra ögon blir inte mättade av att se på lilla grynet. Hjärtat fylls av värme och kärlek. Det är en obeskrivlig glädje att få ett eget barn att älska och vårda.

Gud, vi tackar och lovar dig

för det här barnet.

Vi överlämnar vårt barn

i dina händer.

Ge det din välsignelse.

Vi ber om kärlek,

så att vi blir goda vägledare.

Vi ber om vishet,

så att vi ger vårt barn rum att växa.

Vi ber om kraft,

när tröttheten blir för stor.

Tack för att du omsluter oss på alla sidor.

Amen.

Dopfest

Igår fick vi närvara vid en fin dopfest. Vårt andra gemensamma fadderbarn samt mitt syskonbarn Milton Matts Ivar döptes tillsammans med sin kusin och han även mitt syskonbarn, Tim Bengt Tomas. Dopet förrättades i Lepplax bykyrka. En kär kyrka för en äkta Lepplaxbo. Känns roligt och dyrbart att få bli fadder. Fastän det även innebär ansvar som man känner sig otillräcklig för.

 

Under veckan som var försökte jag mej på att trycka en personlig tavla till fadderpojken. Har inte tidigare stämplat på tavlor. Det visade sej vara väldigt intressant. Den första tavlan blev inte så lyckad. Andra blev present och den tredje står på vår egen hylla. Kanhända det blir flera liknande den kommande veckan när maken jobbar kväll. Tiden går långsamt när graviditeten går på slutrakan. Idag visar det 39+1 vilket betyder mindre än en vecka till BF. Men fåse hur länge det dröjer...

 

Dopram, kort och Majahome-dreglis.

 

 

Fina detaljer i kyrkan. En sån sku man ha!

 

Så söt Milton-boy

Vardagsglimt

Gårkvällen gick åt att fixa iordning systers hem. Hon och hennes man har tillbringat en vecka i solen för första gången i sitt liv. Jag fick vara ställföreträdande mor till sex barn i två nätter tillsammans med maken. Inte något jag kan skryta över att jag är duktig på:) Händerna kändes vara för otillräckliga för så många. Mor, jag och syster nr 3 hade bestämt oss för att städa huset och välkomna dem hem på det viset. Samtidigt hade jag lovat åt barnen att vi gör en överraskning åt mamma och pappa tills de kommer hem. Något de tyckte var jättekul!

 

Mellan städtagen igår kväll ritade, klippte och målade vi bokstäver som vi klistrade fast på kvistdörren. Vi prydde dörren med ballonger som barnen fick lov att använda dagen efter. Det är givande att hjälpa när man vet att hjälpen uppskattas och behövs. Alla har vi någon som behöver hjälp i vår närhet och alla kan vi säkert göra någon glad.

 

 

 

Nu bär det snart iväg på villa- och bastukväll med fina tjejer. En massa gott för snåltanden brukar det även bli. Skön fredag alla!

Babyboom

Jag har fått ha glädjen att dela väntetiden tillsammans med mina systrar och min svägerska. Tänk att vår bebis får en massa kusiner i samma ålder om allt går bra. Två väntas föda i januari, jag själv i februari och systra nr 1 i mars. Därtill väntar vi på adoptiv-kusinen som så hjärtligt gärna kunde anlända samma tid. Det skulle bli en fem-dubbel lycka. Jag antar att lillebror som ännu lever ungkarls- och studieliv i Vasa tar emot ett par ungar om det blir skrikigt här norrut. Bara så han inte behöver känna sej utanför det hela:)

 

Här på Vikgränden gläds vi åt att snart få börja plocka fram julsaker. Före pyntandet har jag som mål att hinna storstäda skåp och lådor, tak och väggar. Den som säger att man på två pinnar inte grisar ner kan komma och titta på dammråttornas liv hos oss. Vill så gärna välkomna vår nya familjemedlem till ett hem fri från de dansande råttorna. Men de lär nog hitta hit igen...

 

Fick min efterlängtade mammalåda i fredags.
Jag som älskar mjukis-kläder på småttingar fann en massa fint. 

Britax babyskydd fyndat på findit.
Nallen från P o. P fick jag i födelsedagspresent
av syster. Redo att trösta knytet.

 

Stensättning

De närmaste dagarna har sysselsatt oss med stensättning på framsidan och baksidan av parhuset samt biltakets baksida. En hel del stenplockning på min lott och grävning och övrigt fejande för gubbens del. Nu har vi bara att fylla på med de restrerande stenarna på glesa ställen. Med eget hem blir det sällan tid över för bara slappande. Istället tycks tiden inte riktigt räcka till det nödvändigaste. Kan tilläggas att mannen bara längtar efter att få börja med ett alldeles eget husbygge. Lär nog dröja ett tag innan jag är redo för ett sådant projekt.

 

Fåse hur det blir till våren med en ny liten direktör som säkerligen sätter oss i arbete:) Vi njuter av undret i magen mer och mer för varje dag som går. Jag har gått in i vecka 25. Känner bebisens rörelser tydligt varje dag. Det verkar vara ett energiknippe i allra högsta grad! Vi hämtade nyss babykorgen som ska bli säng den första tiden. M:s nio syskon och han själv har haft den som sitt första sovställe. Jag har klippt till ny madrass och ska fixa de gamla textilierna lite. Sen har vi en hel del inköp som ännu ska göras. Det ljuvligaste är framför: barnvagnen!

 

 

 

I väntans tider

 

Babylyckan har hittat hem till vårt hus. Om allt går väl blir vi föräldrar i början av februari (BF 9/2 2014). Den första tiden var omvälvande med en massa olika tankar och funderingar. Samtidigt som allt är väldigt roligt och spännande så väntar ett helt nytt skede i livet. Det känns underbart men ändå finns oron där alltemellanåt.

 

De senaste månaderna har vi förundrats över Guds godhet till oss och Hans skaparkraft. Allt liv är i Hans händer. Det var helt fantastiskt att få se det lilla livet sprätta till i moderlivet på första ultraljuds-besöket. Nu väntar vi att inom ett par veckor få se det igen en gång på andra besöket.

 

Litet smått har vi påbörjat inköpen till lillen. Dopkolten nedan blev jag alldeles förtjust i. Den hittades på ett antikt gårdsloppis i Sverige i somras. Klänningen är gammal och tyget skört men förhoppningsvis håller den till vad den är tänkt för. En väldigt uppskattad present som jag fick av gubben på födelsedagen var Willow-Tree´s "awaiting a miracle" med mamma-magen.

 

"Gud, du som är liv och som vill liv,

du känner och älskar det liv

som växer inom mig.

Du känner också min rädsla

och min förväntan.

Tag hand om mig och mitt barn.

Låt ingenting skada oss.

Lovad vare du, Gud."

 

 

Blåbärsskörd

Jag tog med mej tre av "de elva små trollen" ut till skogs igår. Vi planerade att först plocka bär och sedan åka till villan och bada. Kvällens höjdpunkt var hemligheten som vi sparade till sist. Den lilla med rosa kommenterade då och då att hon är nog nöjd nu. "Ingela e tö nöjd na ennu, jag e RIIKTI nöjd." (för att om möjligt påskynda beslutet att avsluta bärplockningen.) Efter två timmar gav vi oss. Skörden blev kanske inte så riklig som vi hoppats, men det berodde delvis på dåligt ställe. Hemligheten var happy meal och jag instämmer i pojkarnas bedömning av kvällen att den var kul!

Ensam hemma

Jag har varit ensam hemma de senaste dagarna, njutit av friheten som det innebär men samtidigt saknat sällskap. Mor och far reste till ett varmare land för att fira sitt pärlbröllop. En vecka låter länge men i ett huj är det över. Fritidsintressen har stulit massor av min tid. Jag har hunnit med vävkurs, jogging, volleyboll, besök hos systrar, kärkkäinen, sällskapande och hemsysslor förstås. Vår tvättmaskin har fått för sej att alltid gå sönder då ägarna är borta. I höstas då de var borta hade jag lillebror som skruvade, är själv inte så kunnig inom det området. Ikväll när jag tvättade rann det vatten på golvet. Vilken tur att de kommer hem inatt.

Vår överraskning till föräldraskapet är en kopia av mammas brudbukett och pappas lilla blomma. Vilken härlig bukett. Nog var de fina förr i tiden också, nästan finare. Jag gillar förr i tiden och allt vad det innebär!

Hemmet är nystädat och bordet dukat. Gissar att nån blir glad. Hos oss hör det till att alla städar på fredag. Bara gräddtårtan som fattas!

En hel armé

Hänt sen senast. För en vecka sen besökte vi lillebror i Dragsvik. Fy vad lång väg det var dit. Tycker synd om de som måste åka den två gånger i veckan. Jag skulle inte lida så värst mycket om jag kunde stanna varje gång jag ser en "kirppis"-skylt. Ressällskapet tyckte visst inte att vi skulle stanna på vägen hela dan, och därför blev det inte stopp trots att jag reagerade varje gång jag fick syn på en skylt.

Jag har alltid gillat de stiligt klädda militärpojkarna. Under denna lördag fick jag se dem i hundratal. Långa rader så långt ögat nådde. Lär få se de tilldragande kläderna hemma hos oss också ett bra tag framöver. Lillebror kommer att tjäna fosterlandet ett helt år.

Mamma-pappa-barn

Förut var vi den fulltaliga familjen mamma-pappa-flicka-pojke. I morse begav sej lillebror till det militära och kvar är bara mamma-pappa-barn. Barnet, (som hunnit bli hela 23-år) hade drömt om att vid detta tillfälle också själv vara utflugen. Liksom de övriga större barna. Men drömmen förblev en dröm. Känns lite vemodigt och barnet vägrar fatta sanningen. Ensamhet, vinter, mörkt, kallt. Det som tidigare tillfredsställde barnet lockar inte längre. Snölekar hör till det förflutna. Vad ska barnet nu göra i dag och i morgon och...

Drömmer vidare på samma tema...den alldeles egna kompletta familjen, mamma-pappa-barn där barnet förhoppningsvis fått byta roll.