Fadderbarn

Barn är gåvor. Alla är de olika men ack så underbara.
Jag gläds ofta över mina 12 syskonbarn. 

Den tolfte fick börja livet för ett par dagar sedan.
Längtar efter att få hålla henne.

Nyss fick jag också ett alldeles eget fadderbarn, sjuåriga Mehamed som bor i Kombolcha i Etiopien. Ett vackert leende ansikte möter mej när jag vaknar. Fotot av honom visar ett av de största leenden jag någonsin sett! För mej är det en stor lycka att få stöda Mehamed ekonomiskt men också genom förbön. Varje dag vill jag tänka på honom och be att han ska få vara trygg. Han bor med sin mamma som är hiv positiv. Pappan har det inte alls varit tal om. Mehamed får med min hjälp gå i skola och lära sej läsa och skriva. Jag har köpt lite småsaker åt honom och ska snart skicka mitt första brev. 

Genom att tänka på andra som inte har det så bra lär vi oss något mycket viktigt. Ingenting är förgivet utan allt är en välsignelse. Familjer med skolbarn kunde ha nytta av att ha ett fadderbarn i något fattigt land. Kanske barnen då lättare kunde förstå hur lyckligt lottade vi är. 

"Ty meningen är icke, att andra skola hava lättnad och I sjäva lida nöd. Nej, en utjämning skall ske, så att edert överflöd denna gång kommer deras brist till hjälp, för att en annan gång deras överflöd skall komma eder brist till hjälp." 

2 Kor. 8:13-14