Adventstiden står för dörren och folk i hus och hem plockar fram sina stämningsfulla julsaker. Jag var själv så upprymd över att få ställa till jul i eget hem och började i god tid. I måndags hängdes adventsstjärnor i fönstren upp som påminner oss om stjärnan som lyste över Betlehems stall. Även övriga julgrejer fann sin plats. Nu återstår veckostädningen innan jag kan ta helg på riktigt. Maken påbörjade snällt städningen i förmiddags när jag jobbade. Skönt att bara "resten" är kvar.
Samtidigt som jag förväntansfullt ser framemot advents- och julfirandet i år försöker jag påminna mej om livets allvar. På samma gång som man själv kan känna glädje över många områden i livet så finns det många som lider. Sorg, sjukdom, bekymmer, krig, nöd osv. är vardag för många även i år. Alla får vi vår beskärda del av fröjd och smärta. Ibland mera än vi kan tyckas klara av. Vi får dock vara trygga och förtrösta på den Son och Frälsare som föddes i julnatten, till vår räddning.
Av vår väntetid på att få träffa lillen återstår nu bara en fjärdedel. Har kommit så långt som till vecka 30 och börjar känna mej rätt klumpig. De vanliga bestyren tar mera krafter än förut. Precis som att smidigheten har lämnat min kropp:) Kan bara ana hur jungfru Maria kände det att strax innan födelsen åka den långa vägen till Betlehem.
Vi tackar dej Gud i advent
för det fina som en gång hänt.
Att du som är stor ville bli
en vanlig människa som vi.
 |
| Hembakta pepparkaksgummor och adventskaka - mjuk pepparkaka. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar